Sjukhusets korridorer kändes kalla och livlösa. Den speciella sjukhuslukten fick min kropp att bli svag. Jag såg det tvåsiffriga numret till hennes rum. Dörren stod öppen. Jag såg henne från dörröppningen, hon satt upp. Från hennes näsa gick det två slangar med syrgas. På handen satt en liten infart med bandage runt. Jag blev kall, en rädsla spred sig ut igenom kroppen. Jag överlämnade nallen jag köpte på vägen in till sjukhuset. Hon sa ” men vad söt du är ”. Jag satt mest tyst. Visste inte vad jag skulle säga, inga ord kom fram. Det är en vecka sedan hon blev inlagd på sjukhuset. Det värker ända in i själen att bara sitta brevid och se på. I natt brast jag helt.Vill att allt ska bli bra igen. Min fina mormor, jag vet att du är stark ♥