Någonstans på vägen tappade jag allt. Glömde bort allt vad livet handlade om. Om jag fick resa tillbaka i tiden hade jag sagt " Det är okej att inte vara okej.Det är okej att visa sig svag. Var bara dig själv. Glöm aldrig, tiden läker inga sår".För visst är det så. Tiden läker inga sår, men med tiden lär man sig hur man ska hantera situationen.

Jag vet att jag valde helt rätt när jag tackade nej till att prata med en psykolog igen. Jag visste att jag innerst inne var sluten som en mussla, vågade inte öppna mig. Då spelar det ingen roll att en professionell psykolog sitter öga mot öga med mig och försöker rota i mitt privata arkiv jag hade inom mig. För jag visste att hon inte kunde få mig att må bra. Det hon kunde göra var att försöka hjälpa mig upp på rätt väg igen. Jag vågade aldrig släppa taget, vågade inte låta en förändring ske.

Jag klarade att ta mig igenom dagarna, veckorna och månader som jag inte mådde bra. Jag såg aldrig då hur psykiskt stark jag faktiskt är. Även om jag fortfarande idag har perioder som är jätte jobbiga så vet jag att jag klarar av att ta mig igenom det. Det är okej att inte vara okej!