De små lamporna står på dygnet runt. Slocknar lite mer för varje dag som passerar. Det syns nästan bara i mörkret, snart inte alls. Det är lite som känslor, dem uppstår, bullar upp sig och blir stora för att sedan tona ut, slockna och dö ut helt. Idag firar jag min sjuttonde julafton. Det känns som att tiden står still och mina andetag sitter fast i halsen.Jag är inte mycket för julmat, potatis och prinskorv det tycker jag om. Det är Julklapparna som är min svaghet. Jag har varit sådär barnsligt nervös och förväntansfull över mina julklappar i flera dagar nu, men idag överdoseras fjärilar i min mage och det känns nästan som jag ska spricka. Jag ville nog mest bara kika in här och önska er en riktigt God jul.