Jag pratar helst aldrig om det längre. Stänger av när jag hör någon annan prata om det, jag väljer att inte svara. Det bryter sönder mig inifrån. Inga känslor kan beskriva hur ont det gör. Det började aldrig som en tävling. Det handlade om att finna det som aldrig funnits. Jag fann det, samtidigt som jag förlorade. Försöker intala mig själv att jag mår bättre nu. Jag vet att jag ljuger för mig själv, för verkligheten är något helt annat.