makemefly

 

 

Sommaren är snart över och hösten kikar fram. Nätterna blir kyligare och vindarna mer kalla. Det känns nästan lite konstigt. Lite som att sommaren redan är slut innan den ens han komma hit på riktigt. Är fortfarande lika blek som under vinterhalvåret .Kanske ytte pytte lite brunare, ungefär en nyans. Hade min sista sommarlovs dag igår och idag började första dagen på höstterminen. Nu är vi inte längre yngst och inte heller äldst på skolan. En mellanmjölks variant helt enkelt. Varken bra eller dåligt. Lite ångest känslor knyter små knutar i magen. Jag hoppas nog på att inom sin tid blir nog det här bra, trots allt.

 

 

Det känns, det känns mer än någonsin. Samtidigt som en känsla av tomhet lägger sig som en svag dimma runt mig. Jag kan inte sluta tänka på det som en dag ska bli min verklighet. Den dagen jag inte längre kommer kunna krama om dig mer än i mina tankar. Inte heller kunna göra slängpussar innan jag går ut genom dörren till den ekande trappuppgången. Den dagen där jag för första gången kommer att få klara mig utan dig. Det är en rivande känsla i hela kroppen.