makemefly

Nu växer det fan berg med grejer på mitt rum igen. Börjar få sånna sjuka ideer om att jag snart kommer hitta en råtta under alla klädhögar. Nä, orken att städa upp kom aldrig idag heller. Glider istället runt i min pyjamas och fortsätter att se högar som växer. Måste boka en tid till att klippa mitt hår. Snart kommer jag att kunna göra en-stor-jävla-hår-matta av alla korta hårstrån som bryts av. Klippa håret är som att hugga av en tå. och det värsta är att man betalar för att någon annan ska göra det åt en. Nä fy fan, idag finns det ingen kärlek här.

Vart man än hamnar i livet kommer man alltid upptäcka nya människor. Vissa fastnar mer i hjärtat än andra. Ett sånt tillfälle var när jag började gymnasiet, för sex månader sen. Det känns som en evighet sen, som om hon alltid funnits i mitt liv.

Hon hade blont hår, lite fräknar på näsan och bruna ögon. På vitt papper skrev hon alltid med en rosa penna. På hennes läppar fans där alltid ett leende. Lena, Lena heter hon.

Jag har nog aldrig tidigare träffat en människa som har en sån positiv inställning till livet. Hon har alltid det positiva tänkandet som jag själv känner att jag saknar i bland. För mig värmer hennes leende mer än solen.

Världen kanske vore mer fin och omtänksam om alla människor fick lära känna en sån som du. Jag är otroligt glad över att jag fick chansen att göra det, fått dela massa skratt och fina minnen med dig.

Alla hjärtans dag tvåtusentolv, du gick din sista dag i min klass. Du flyttar hem igen och börjar på en ny skola nu. Även om vi fortfarande är en klass på många fina människor med massor av olika personligheter, så kommer det kännas tomt utan dig, vår egna lilla glädjespridare. Du lämnar ett svårläkt hål efter dig.

Vi kramades och sa hej då. Fast jag vet att det aldrig var ett evigt hej då. Vi kommer fortsätta vår resa och bygga upp våran livshistora med fler minnen och mer skratt tillsammans ♥