Vissa dagar lever jag som om jag inte längre är en del av det. Att jag är stark nog att veta bättre, det är vad jag tror när jag drömmer mig bort. När natten kommer och ångesten letat in sig i min oroliga själ förstår jag, jag kommer alltid  vara en del av det. Jag valde aldrig att leva farligt, jag bara hamnade där.