Bilderna snurras runt i huvudet. Jag grät ikväll igen. Det känns jobbigare nu. Kan inte sluta tänka. Det var känslor jag inte visste att jag hade. Jag kommer inte att leva i samma bubbla livet ut. Saker kommer förändras och min vardag kommer att få anpassa sig till det vare sig jag vill eller inte. Att detta skulle ske har alltid funnits i tankarna någonstans i bakhuvudet. Det går inte att undvika det, det vet jag. Att ens tillvaro kan förändras så fort och att man är helt ovetantes om det sekunderna innan, det är svårt för mig att förstå. Det var inte såhär jag trodde det skulle bli. Jag var inte mentalt förberedd. Kan man någonsin bli det över saker man aldrig gått igenom tidigare? Jag tror inte det.